Ett jag existerar inte utan ett vi

Idag är det Världsdagen för socialt arbete. Det innebär att uppmärksamma det sociala arbetets gemensamma kraft och budskap världen över. I år framhävs det första temat i den globala agendan för socialt arbete och social utveckling 2020–2030: Ubuntu.

Ubuntu är en afrikansk filosofi som bygger på tanken om samhörighet mellan alla människor och deras miljöer och betyder ungefär ”jag är för att vi är”. Det går lätt att översätta till det sociala arbetets praktik om samverkan och att vi utvecklas i det mellanmänskliga. Ett jag kan inte existera utan ett vi.

Det passar så bra in i intentionen i den nya socialtjänstlagen. Om att det förebyggande arbetet innebär att vi måste arbeta tillsammans och att vi måste samverka för att nå våra mål.

Det finns givetvis massor med goda exempel, senast idag lyssnade jag på ”Öar utan gränser” från Ekerö som innebär en modell för samverkan mellan kommun och civilsamhälle under coronapandemin.

Men det är minnen och exempel om bristande samverkan, när samhällets dörrar stängs för den allra mest utsatta och sjuka, som oroar mig. Logikkonflikter som bara kan förklaras med motstridiga uppdrag som inte går ihop. Håll budget men följ lagen, ge det bästa stödet. Samverka med varandra, men bara inom ramen för uppdraget.

Våra medarbetare i de olika organisationerna har svaren, de vet hur vi bäst ska hjälpa och stötta. De som är närmast individen har den rätta kompassen, den som handlar om empati, solidaritet, om att se bortom gränser och göra det som behövs oavsett vilken budget det belastar. För medborgaren är ”vi” samhället. Det samhälle som ska finnas där när livet blir svårt på olika sätt.

Ibland tänker jag att jag förstår för många perspektiv. Budgeten är skattemedel som behöver hanteras varsamt. Ibland handlar skälet om att stänga den där dörren för att skydda våra medarbetare i mycket svåra situationer, där de vi är till för att hjälpa inte har förmåga att respektera gränser. Möjligen fel, men inte oförståeligt.

Mitt uppdrag som ledare blir att försöka bana väg, att försöka ingjuta hopp, att ändå försöka skapa logik i det som verkar ologiskt. Ibland brister jag och då blir min största tillgång som socialarbetare – förståelse för olika perspektiv – min egen inre fiende. De olika perspektiven går inte ihop, de säger emot varandra. Likväl har jag förståelse för dem och det gör arbetet svårt.

”Jag är för att vi är” är en viktig filosofisk värdegrund, den som faktiskt väldigt många som tror på ett starkt samhällsbygge är beredda att betala skatt för. Trots att det är svårt måste det prägla ledarskapet i socialt arbete.

3 Responses to “Ett jag existerar inte utan ett vi”

  1. bjornpetersson@me.com' Björn Petersson skriver:

    Vackert, klokt och mänskligt – tack!
    Med vänlig hälsning,
    Björn Petersson

  2. lamartine.ingela@gmail.com' Ingela Lamartine skriver:

    Så sant och viktiga ord att ta till sig. Tack

  3. anna.burston@lund.se' Anna Burston skriver:

    Tack för er fina respons Björn och Ingela!

Kommentera