Ett barn för mycket

Ett enda barn som far illa är ett barn för mycket. Vi måste göra allt för att socialtjänstens skyddsnät ska vara så finmaskigt som möjligt – men det får samtidigt inte fånga in den som inte har behov av samhällets skydd.

SVT:s reportage För barnens bästa, som sändes 9 januari 2019, granskar just fall där barn farit illa. Reportaget utgår från de 324 ärenden som anmälts till Inspektionen för vård och omsorg (IVO, tillsynsmyndighet för bland annat socialtjänsten) från januari 2016 till och med september 2018.

Sverige är känt för gott skydd och goda rättigheter för barn men det i sig utesluter inte att barn far illa. Det vet vi som arbetar inom socialtjänsten och det visar även SVT:s reportage.

De 324 IVO-anmälda ärendena gällde totalt 994 barn och av dem hade 150 barn farit fortsatt illa även efter kontakt med socialtjänsten. 150 barn är ett stort misslyckande för socialtjänsten vars lagstiftnings vision är att alla barn ska erbjudas vad de behöver och bli lyssnade på.

Orosanmälningar och utredningar ökar

Antalet orosanmälningar – som det heter när någon i barnets närhet anmäler ett misstänkt missförhållande till socialtjänsten – har ökat dramatiskt de senaste åren. Tittar vi på Sveriges tre största städer tog de enbart under 2017 emot 54 915 orosanmälningar och av dem inleddes 27 926 barnavårdsutredningar för att se vilka behov som fanns och vilka insatser från socialtjänsten som skulle beviljas. Ett annat exempel från Sveriges 290 kommuner är Gävle med 3 960 orosanmälningar och 1 201 utredningar.

Göra rätt saker eller göra saker på rätt sätt

Socialtjänstlagen har förändrats många gånger de senaste åren för att förstärka anmälningsplikt, dokumentationsskyldighet och rättssäkerhet. Syftet har varit gott; den som har haft kontakt med socialtjänsten ska i sin dokumentation kunna se allt som hänt.

Baksidan är att de tyngre kraven på rapportering och dokumentation har minskat socialtjänstens tid för att möta och samtala med barn. Cecilia Grefve, regeringens tidigare samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, märkte i sitt arbete att socialtjänsten präglas av en ängslighet att göra rätt enligt reglerna.

Det finns en risk att socialtjänsten blir för fokuserade på att följa reglerna och göra saker på rätt sätt och därmed inte har möjlighet att fokusera på att göra rätt saker.

Stjälper snarare än hjälper?

Ett socialtjänstärende anmäls till IVO för att komma tillrätta med orsakerna till varför något gått fel och varför maskorna i skyddsnätet varit för små eller för stora. En IVO-anmälan föregås i många fall av att kommunen har Lex Sarah-anmält en händelse.

Lex Sarah- och IVO-anmälningar är framåtsyftande. Man vill utveckla, göra bättre, låta ännu fler barn få ännu bättre hjälp av socialtjänsten. Intentionen med SVT:s reportage är förhoppningsvis densamma. Men vi är oroliga för att resultatet blir det motsatta, nämligen att ännu fler barn kommer att hamna utanför skyddsnätet och att tilliten till socialtjänsten och andra myndigheter raseras.

Anledningen till vår oro är att mediarapporteringen idag ofta följer en förenklande dramaturgi som varken ger plats för problematisering eller nyansering, den blir en smal ljuskägla som riktas mot ett litet utsnitt av verkligheten.

Svåra beslut i komplext arbetsfält

Socialtjänsten har ett svårt och viktigt arbete. SVT tar i sin skildring av de olika fallen upp att socialtjänsten inte har agerat på varningssignaler, ibland gjort för mycket, ibland för lite. Det är ett dilemma för alla socialsekreterare. Å ena sidan får socialtjänsten kritik för att inte ingripa i fler barns liv för att säkerställa att ingen far illa. Å andra sidan uttalas kritik när socialtjänsten gjort precis det, för då splittras familjer.

Av de ärenden som SVT-reportaget tar upp får sju månader gamla Eddie stort utrymme.

Ett svårt beslut faller på socialtjänsten. Eddie kommer som spädbarn till sjukvården med ett benbrott. Läkare säger att benbrottet orsakats genom medveten skada, orosanmäler och pappan brottsutreds. Mamman och närmaste släkten kan inte tro att pappan skadat barnet. Åklagaren kan inte styrka brott utan avslutar efter en längre tid förundersökningen. Vilken bedömning ska socialtjänsten göra?

Socialtjänsten valde att också avsluta sin utredning och en tid därefter misshandlas Eddie till döds av sin pappa. I efterhand är det lätt att se vad som hade varit rätt och fel att göra. Det här belyser socialtjänstens komplexa och svåra arbetsfält. Om brott inte kan styrkas behöver det vara mycket erfarna socialsekreterare och arbetsledare som vågar använda sitt handlingsutrymme och bedöma att hot ändå föreligger.

Fortsätt på vägen framåt

Det finns ett grundläggande problem som många av landets kommuner brottas med. Alldeles för många erfarna medarbetare söker sig ifrån yrket och ersätts många gånger av mindre erfarna.

Föreningen Sveriges socialchefer (FSS) arbetar för att skapa möjlighet att erbjuda en nationell vidareutbildning på avancerad nivå för myndighetsutövare inom socialtjänsten, för att säkerställa nationell kompetens i alla Sveriges 290 kommuner.

FSS efterfrågar också en långsiktig, uthållig och konsekvent satsning som motverkar den instabila situation vi har i många personalgrupper som arbetar inom socialtjänstens komplexa arbetsfält. Varför inte ett system liknande läkarnas AT-tjänstgöring?

Avslutningsvis hoppas vi att public service fortsätter att granska socialtjänsten och andra samhällsinstitutioner. Vi hoppas också att den smala ljuskäglan vidgas, så att granskningen belyser vilka samhälleliga förutsättningar som kan bidra till att ännu fler barn får trygga uppväxtvillkor, och även belyser socialtjänstens dagliga utmaningar i form av brist på samverkan, personalbrist och för lite resurser för förebyggande och uppsökande verksamhet.

Och missa inte att också visa de många goda exempel som finns runtom i Sverige med rutinerade mentorer som introducerar nytillträdda socialsekreterare, insatser för barn med positiva effekter långt fram i tiden – och inte minst de hundratusentals barn och ungdomar som årligen får hjälp av socialtjänsten.

Representanter för Föreningen Sveriges socialchefer: Ordförande Lars Liljedahl (Östersund), Camilla Blomqvist (Göteborg), Mats Collin (Gävle), Petra West Stenkvist (Malmö) och Veronica Wolgast (Stockholm).


FAKTA

Personal inom polis, skola, hälso- och sjukvård är skyldiga att göra en orosanmälan till socialtjänsten om det råder misstanke att ett barn far illa eller riskerar att göra det. Privatperson som misstänker samma sak bör men måste inte göra det, och får vara anonym.

Efter en orosanmälan gör socialtjänsten inom 24 timmar en akut skyddsbedömning och om barnet är utsatt för våld inleds en utredning direkt, annars görs inom 14 dagar en förhandsbedömning om utredning ska inledas eller ej. Både skyddsbedömningen och förhandsbedömningen görs utifrån den information som finns i orosanmälan och vad som går att få fram i samtal med de berörda. Under en utredning kan information behöva hämtas in och samtal föras även med personer utanför familjen.

Det ska vara tydligt vad som är utredning och vad som är insats. Det finns en reglerad utredningstid på fyra månader som måste hållas. Vill familjen därefter inte ha fortsatt kontakt måste socialtjänsten avsluta kontakten. Undantaget är om det finns skäl att tillämpa tvångslagen som är kopplad till barns skydd, då kan socialtjänsten med ett domstolsbeslut ingripa på olika sätt mot föräldrars och/eller barns vilja.

Reportaget som texten hänvisar till är från Uppdrag granskning. För barnens bästa sändes i SVT den 9 januari 2019.